Alfred Nobel är Sveriges mest kända vetenskapsman genom tiderna såväl i Sverige som utomlands. Hans livsverk var att med hjälp av nitroglycerin och andra tillsatta ämnen skapa dynamit, vilket knuffade bort det tidigare populära svartkrutet från topplistan över använda sprängmedel. Den här artikeln redogör för dynamit i allmänhet.

Dynamitens beståndsdelar

Nitroglycerin finns inte naturligt utan bildas genom en kemisk reaktion mellan glycerol och salpetersyra. Ren nitroglycerin är farlig att handskas med och påminner om en oljig vätska, och Alfred Nobel kom med snilleblixten att blanda ämnet med diatomit som bildas av skal från kiselalger på bottnar i sjöar. Således blev föreningen mer stabil och inte lika explosiv. Nitroglycerin använd även till patienter som besväras av kärlkramp. Nitroglycerin kommer förpackad i fast form som tabletter och i gasform som sprej. Läkemedel innehållandes nitroglycerin är receptbelagda och säljs inte fritt. Dess effekt är omedelbar, nämligen att kärlen vidgas så att blodet lättare strömmar till hjärtat. Preparatet har använts vid dopingfall eftersom utvidgade blodkärl underlättar aerobt arbete (konditionsträning) och i förlängningen förkortar återhämtningen från det fysiskt krävande arbetet.

Uppfinnandet av dynamit

Dynamit patenterades 1867 och levererades i patroner med 75 % nitroglycerin. Patronerna var cylindriska och bestod av ett paraffinerat hölje av plats eller papper (så kallade dynamitgubbar). För att antända en dynamitpatron använde man en sprängkapsel som innehöll ett tänd-ämne. Dynamit var det ledande sättet att spränga saker under nästan ett sekels tid. Man har dock i modern tid bytt ut nitroglycerin mot dinitroglykol som har lägre fryspunkt och samma egenskaper som det förra ämnet, det vill säga bra sprängegenskaper och känslighet. En annan förklaring är att dinitroglykol är billigare att tillverka än sitt kemiskt närbesläktade ämne nitroglycerin.

Var används dynamit?

Dynamit kan användas till flera situationer och sammanhang, men branschen som folk sammankopplar dynamit med är gruvnäringen. Det är ganska logiskt, för att flytta på berg måste man demolera partier med hjälp av sprängkraft. Det finns visserligen gigantiska borrhuvuden som styrs av stora maskiner, men dessa är dyra och tar tid att tillverka. Borrar används främst där målet är att skapa cirkulära tåg- och biltunnlar från plats A till plats B. Skall man bara spränga bort ett visst bergparti där man vill bygga ett hus och därigenom frigöra tomtplats är sprängmedel det billigare alternativet.

I människans historia, innan sprängkraft och dynamit, användes stenhackor. Det tar såväl tid som muskeltrötthet i anspråk att hacka loss sten. Med dynamit är det bara att utplacera dynamiten i omedelbar anslutning till objektet som ska demoleras. Till vardags kan människor använda ishackor för att få bort oönskad isbeläggning på gångvägar och i trappor.

Grundaren av dynamiten

Alfred Nobel var som texten ovan antyder, dynamitens fader. Han byggde upp en förmögenhet på att sälja dynamit till företag. Med hjälp av förmögenheten valde han att instifta nobelpriset i medicin, kemi, fysik, litteratur och i fred. Riksbanken har senare instiftat ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Alla pris delas ut i Stockholm på Nobels dödsdag, den 10 december, förutom fredspriset som har förlagts till Norge. Målen med fredsprisen var att belöna insatser som varit till gagn för mänskligheten och för att uppmuntra demilitarisering (avskaffande av arméer). Nobelpriset delas ut årligen.